Sparat under: Fastighetsägarna, Hyresgästföreningen, allmännytta, bostadspolitik, hyresgäster, projekt, segregation
Fastighetsägarna presenterade material om hyror och segregation i Gävle i förrgår. Man tycker nämligen att hyresskillnaderna är för små mellan innerstan och ytterstan, vilket är taskigt eftersom folk är fattigare i ytterstan. Gissa själv hur fastighetsägarna vill lösa detta a/ sänka hyrorna i ytterstan, eller b/ höja hyrorna i innerstan. Man anser även att allmännyttan inte löst segregationen. Sant, men gissa själv om en privat hyresvärd skulle göra det a/ bättre (fastighetsägarens affärsidé är inte att maximera intäkterna) eller b/ sämre (fastighetsägarnas affärsidé är att maximera intäkterna).
I Arbetarbladet presenterar Fastighetsägarna utredningen med bild på utredaren vid ett bostadsområde.
Men samtidigt som Fastighetsägarna producerar varmluft ute på gården, händer nåt intressant i det lilla. I en källare, inte långt därifrån, tar hyresgästerna tag i saken själva. Det är slitigt och inte så flashigt men det ger resultat. Det är kort och gott konkret. Och det stöds av Hyresgästföreningen och Gavlegårdarna.
En av bloggens idoler, Lasse Wennman, tidigare beskriven här, har levererat igen. Inte åt folk. Inte över huvud på folk. Utan med folk. IRL.
Det är så segregationen åtgärdas.
//Georg
Måste börja med att be om ursäkt för mitt obefintliga bloggande på ett tag. Fast egentligen har jag ju bloggat varje dag! Det är bara det att bloggarna bara funnits i mitt huvud och inte nått längre. Bra kanske vissa tycker……
Men nu är det som sagt dags att också plita ner några rader. Och det beror på Rädda Barnen som i dagarna redovisat sin barnfattigdomsrapport. Upprördhet är ett för milt uttryck för vad man känner när man läser. Visserligen konstaterar de att fattigdomssiffrorna är de lägsta sedan mätningarna började, för sju år sedan. Men de skriver samtidigt att den allomfattande ekonomiska krisen sannolikt kommer att leda till ökad fattigdom igen. Och inte bara det – klyftorna mellan de rikaste och fattigaste kommer att bli djupare.
Siffrorna är skrämmande: 2006 levde 229 000 barn (av Sveriges cirka 2 miljoner) i fattigdom. Barn med utländsk bakgrund, som bodde tillsammans med en ensamstående förälder, är mest utsatta. Nästan hälften av dem levde i fattigdom! Det värsta är kanske att barnen själva är så väl medvetna om sin situation och tar oerhört stort ansvar. I rapporten berättas om exempel där barnen sjukanmäler sig när skolan ska ha friluftsdag och föräldrarna måste skicka med pengar till något de ska göra.
Kollar man fakta för kommuner i vårt verksamhetsområde blir man än mer bedrövad. Eskilstuna, Örebro, Hällefors, Eda, Årjäng och Storfors är några av de kommuner som ligger i bottenskiktet. I Borlänge ökar barnfattigdomen jämfört med senaste mätningen.
Denna rapport, om någon, borde få samtliga beslutsfattare att verkligen fundera på hur det är ställt. Är dessa fakta värdiga ett välfärdsland som vårt? Och hur är det möjligt att det finns politiska förslag som ytterligare spär på orättvisorna och förvärrar situationen för de här grupperna? För att det är vad som kommer att hända om exempelvis regeringens marknadshyresutredning , SOU 2008:38, kommer att bli verklighet. Många av de familjer som Rädda Barnens rapport handlar om bor i hyresrätt. Hyrorna kommer att öka för flertalet om utredningens förslag går igenom. Detta borde leda till stor eftertanke hos de som sitter på besluten.
//Annakari
