Sparat under: Uncategorized
Är väl oftast schyssta och trevliga – i alla fall dom jag känner. Men mindre schysst är att de utgör majoriteten av dem som sitter i de kommunala bostadsbolagens styrelse. Uppgifterna finns i Hem&Hyras senaste nummer. De har gjort en undersökning om hur det ser ut bland beslutsfattarna i allmännyttan.
Det visar sig att i Örebro län är det bara 14 av 74 ledamöter som är kvinnor och en – säger EN ledamot som har utomeuropeisk bakgrund. Och Örebro är inte unikt. Det ser likadant ut i de flesta styrelser i landet.
Vad kan man dra för slutsats av det? Ja en kan väl vara att de politiska partierna måste tänka till ordentligt. På Örebro kommuns hemsida står det under fliken ”politik”: ”De förtroendevalda politikerna representerar medborgarna och fattar beslut om en mängd frågor som påverkar ditt vardagsliv”. Just så – det märker våra medlemmar av varje dag. Frågan är hur den medelålders mannen som bor i villa ska kunna ha en uppfattning om hur det är att vara ensamstående mamma med två barn, boende i Vivalla i Örebro? Eller hur det är att vara ung invandrare i på Tjärna Ängar i Borlänge?
Hur ska partierna kunna driva en politik värd namnet om det är bara är en samhällsgrupp som sitter och fattar besluten? Det borde vara en självklarhet att bredd och mångfald i erfarenhet och kompetens skulle eftersträvas. Som miljöpartisten Asso Zand, som sitter i styrelsen för allmännyttan i Karlstad, säger: Har alla samma kunskaper och värderingar kollapsar verksamheten.
Kanske är det detta vi ser exempel på även i rikspolitiken. Där sitter en minister, vit, medelålders och boende i bostadsrätt, som representerar ett parti som har 3 procents stöd av svenska folket. Han sitter där och ska fatta beslut om hur företrädesvis kvinnor, invandrare och unga människor ska bo nu och i framtiden. Kollapsen är nära!
/Annakari
Sparat under: Mats Odell, bostadspolitik, hyresgäster, hyresrätt | Etiketter: demokrati, elefant, foto, hyresrätt, inflytande, Odell
I dagens Aftonbladet finns det ett reportage om en elefant som jobbat som fotograf. Japp, du läste rätt. Någon klurig engelsman med naturfoto som yrke upptäckte att det var lurigt att låta elefanterna fota, eftersom människor, begripligt nog, får många djur att gömma sig bara de visar sig i djungeln. Elefanterna bär runt på fejkade stubbar och stockar med kameror monterade i dem. Walraffande elefanter!
Vad har nu fotograf-elefanter med hyresrätten att göra, undrar kanske vän av ordning. Inte så hiskeligt mycket, i ärlighetens namn. Men metodmässigt finns det att lära! Ska man ta reda på hur en tiger eller en häger har det i sin vardag är det enklare att låta elefanter fotografera dem, än att ligga och trycka i en grop långt bort från föremålet för studien. Hägrar och tigrar gillar nämligen elefanter, enligt reportaget.
När Mats Odell, bostadsministern, vill förändra hyresrätten förutsättningar har han tillsatt en enmansutredning, utan varken parlamentarisk eller folklig förankring. Utredarens förlag, som ni kan läsa om i andra inlägg på den här bloggen, ger intrycket av att vara utformade i en grop rätt långt från de individer som bor i hyresrätt. Ingen direkt närstudie. Inget elefant-fotograferande, som visar den verklighet många hyresgäster befinner sig i och som måste hanteras med politiskt ansvar och omsorg. Ni förstår vad jag far efter, va?
Mats Odell borde snabbt tydliggöra att hans utredning är skrot. Sen får han skicka ut lite elefanter i bostadsområdena för att få fakta om vad som verkligen behöver göras. Till exempel stärka hyresgästernas möjlighet till inflytande och skapa skattepolitsk rättvis mellan upplåtelseformerna.
//Kenneth
Denna blogg lanserade tidigare en konspirationsteori, som gick ut på att allmännytteutredaren Michael Koch – hemligt förtjust i det nuvarande systemet – tänkte fram så galna förslag på ändringar i systemet som möjligt, för att dessa ändringar skulle avfärdas. Det kanske ligger något i våra spekulationer. I alla fall att ändringsförslagen är galna. DN redovisade i påskhelgen uppgifter att det finns massiv kritik mot ändringsförslagen.
Ett exempel på galna förslag är Bostadsköer the Joe Labero Way. Utredningen har nämligen upptäckt att det finns köer till vissa hyreshusområden. Denna blogg var en fluga på väggen när detta avhandlades i utredningen på en kursgård i mellansverige. Visualisera nu hur utredningens hjärntrust sitter och grubblar hur problemet med bostadsköer ska lösas. Nån säger att vi måste föreslå åtgärder för att bygga nya lägenheter, men hyssas ner av de andra med orden: Bygga bort bostadsbristen? Ge dig, vi är ingen hjärntrust om vi föreslår något så självklart, vi måste göra något nytt!. Då reser sig Michael Koch upp och säger att nu handlar det om att tänka fritt grabbar, vi måste tänka outside the box (lite slängig managementjargong sitter aldrig fel, enligt Michael). Då får en av utredningsassistenterna – vi kallar honom Daniel – en idé: Hörni, apropå box så kollade jag på Joe Labero igårkväll och han sågade sönder en kvinna i en låda. Då blir det så där pinsamt tyst i rummet. Sådär ängel-går-genom-rummet tyst. Resten av utredarna undrar alla om Daniel spårat ur. Visserligen sa ju chefen att vi ska tänka fritt, men att börja prata om nån Joe Labero… Och Daniel är också lite orolig, och tänker att nu tog jag i igen. Att jag aldrig kan vara tyst. Nu kommer dom psyka mig resten av helgen.
Men Daniel repar mod, harklar sig och utvecklar sin tanke. Jo, alltså, Joe Labero sågade ju sönder kvinnan men hon är ju liksom hel på riktigt, det vet ju alla i publiken. Ingen tror ju att kvinnan är itusågad men det såg ut så. Michael Koch vet att det dimmigt tänkta nån gång kan behöva klaras ut – och dessutom är Daniel så mycket yngre än oss andra – och försöker hjälpa Daniel på traven med orden ja, du menar att Joe Labero skapade en illusion.
Daniel andas ut nu när chefen hänger på, och nu bara rinner formuleringarna ur honom: jo, vi höjer hyrorna så att folk till slut inte har råd med lägenheterna och då försvinner kön, men det är ju bara en illusion eftersom efterfrågan är lika stor. Då kommer ett såntdär förlösande Jaså, var det så du menade från resten av utredarna. Michael sätter ner foten: så gör vi, Sigfrid får skriva nåt på det där, nu är det dags för middag grabbar.
Och när Michael är ensam på sitt hotellrum efter middagen ler han och tänker att det där förslaget kommer aldrig gå igenom. Sen sätter han på sig Hyresgästföreningens Jag-älskar-att-hyra knapp på flanellpyjamasen och går till sängs.
//Georg
Allmännyttan har alltid varit tacksam att attackera från borgerligt håll. Politiker som företagsledare är kanske inte alltid så bra. Insatta i branschen kan uppleva att politiker i sin iver att vara affärsmässiga helt slår över och blir ännu mer vinstfixerade än de privata företagsledningarna. Jag tycker att allmännyttan är en bra idé eftersom hyresgäster är mer nöjda där än hos privata hyresvärdar, men jag vet också att de slarvar lite grann på kostnadssidan. De bygger dyrare, och de har ibland överdrivet stora kostnader för exempelvis städavdelningar. Och kostnader får man ju täckning för i hyresförhandlingarna om inte Hyresgästföreningen säger ifrån…
Kanske har devisen ”allas pengar är ingens pengar” sin bärighet här? Det är lättare att slösa bort andras (=läs hyresgästernas) pengar än sina egna. Men huvudinvändningen mot allmännyttan är politikernas nycker: är det en borgerlig regim i kommunen vill dom sälja beståndet (för att ge genom försäljningen få pengar till kommunen, exemplet Stockholm) och är det sossarna som styr vill dom behålla beståndet (för att genom höga avkastningskrav och andra lösningar ge pengar till kommunen, exemplet Gävle). Så vid varje valrörelse är hyresgästernas framtida boende uppe till prövning – jättekul verkligen!
Det bättre alternativet till allmännyttan är stiftelsen. En stiftelse som har som enda uppgift att ge hyresgästerna ett bra boende till självkostnad. I stiftelsen finns det i inga klåfingriga ägare som sabbar det hela, utan här härskar stiftelseurkunden i evigheters evigheter. Nackdelen med stiftelsen är att den lätt blir personalstyrd, men det kan motarbetas med en offensiv organisation av hyresgäster, dvs Hyresgästföreningen. Den stora fördelen med stiftelsen är att den är politiskt okontroversiell: borgare och sossar ställer upp lika mycket på stiftelsen som idé. Med stiftelsen slipper hyresgästerna att deras boende blir ett ständigt politisk trätoämne. Ingen dum idé eller hur?
//Georg
Sparat under: Uncategorized
Det är budskapet som gått till medlemmar och hyresgäster under hösten 2007 och våren 2008 på de möten som Hyresgästföreningen bjudit in till. En smula naivt har vissa ”förståsigpåare” tyckt. Det vill säga de som är i ”budskapsbranschen” och som ibland titulerar sig copy writers eller AD eller något annat tjusigt. Men jag är glad att vi höll fast vid detta naiva och enkla budskap. Och jag tror dessutom att det har nått fram till många av våra medlemmar! Fick nyss ett mejl från en skrivande kollega som vittnade om detta. Folk är stolta över det val de gjort när de valt hyresrätten. Ett annat bevis är alla vykort som Mats Odell fått. Den senaste siffran måste vara mycket över 6.000 stycken. Och vi har hjärtat med oss – till skillnad från dem som skrivit ner de förslag som ”läcker” ut från Odells utredning. Där finns inget hjärta alls – och frågan är hur mycket hjärna som funnits med… Inte så att jag tror att dom som författat allt detta är ointelligenta – absolut inte. Men deras uppfattning om verkligheten och kunskapen om människors livsvillkor kan man tvivla på. Desirée i Mora ger uttryck för en självklar inställning, som borde varit grundläggande i en statlig utredning i dessa allianstider: Jag vill ha kvar rätten att välja min egen boendeform.//Annakari
Det var sådan kommentarer som jag fick när jag berättade om allmännyttan för människor som jag träffade i London under helgen. De var fascinerade av den svenska bostadsmodellen med kommunala bostadsbolag som är öppna för alla. I London så finns det tre sätt att bo om man vill bo i hyresrätt fick jag lära mig. Det ena sättet är att man har riktigt mycket pengar för då har man råd att betala de höga hyrorna. Det andra sättet är att man är många som bor tillsammans. En kompis berättade att dem bor 5 personer i en trea. Dem betalar 4000 kr var för att ha tak över huvudet. Eller så är man hemlös en tid för att kunna få hjälp att få tak över huvudet. Det är efter ett tag som man kan få hyra lägenhet.
Ibland är det lätt att man glömmer bort hur hyfsat bra vi har det i Sverige men det är viktigt att försöka komma ihåg det och förmedla det.
För jag vill inte att vi överger den hyresmodell som vi har. Jag vill inte att vi ska frångå grundlagen som säkerställer att alla har rätt ett boende. Och jag vill definitivt inte att vi ska få det som i London.
//Alaa
Sparat under: bostadspolitik, hyressättning, unga | Etiketter: hyror, studenter, Swedbank, utgift
I dag har Swedbank presenterat en rapport om studenters ekonomi. Nu finns det belägg för det som den ystra ungdomen upplever dagligen – det är ack så knapert att vara student. En jämförelse görs mellan 1989 års kostnadsnivå och dagens kostnadsnivå. Studenterna har numer omkring 300 kronor mindre att sätta sprätt på efter att alla räkningar är betalda jämfört med 1989. Hyrorna är den drivande utgiften, den har ökat mest påtagligt för studenterna under perioden, en tredjedel av inkomsten går till hyran.Av detta kan vi lära oss två saker.
- Ingen ska påstå att inte hyrorna inte påverkar människors vardag
- Det har inte varit politiskt prioriterat att göra det enklare att studera.
Jag räknar med att vi nu får en ny debatt om att det måste bygga mindre exklusivt för grupper med svag betalningsförmåga. Alltså: låt de som inte kan betala för sig bo sämre.
Jag säger snarare att det för varje dag som går blir allt mer uppenbart att svenska hyresnivåer inte kan höjas markant, om vi inte vill börja bygga fattighus för dem som hamnar på betalningsförmågans bakgård. Hyrorna gör redan att både studenter och vissa pensionärsgrupper har bekymmer.Avslutningsvis: det torde vara uppenbart för alla och envar att studiemedlen inte räcker till. En idé: höj dem.
//Kenneth
Det fínns folk som vill ha marknadshyror och som själva bor i hyresrätt. Hyran för deras lägenhet förhandlas av Hyresgästföreningen. Rent juridiskt drabbas dessa människor av den så förhatliga bruksvärdesprincipen genom en så kallad förhandlingsklausul i hyreskontraktet. Dagens tips alldeles gratis – säg då upp förhandlingsklausulen! Vi har nämligen fria hyror här i landet. Ingen binds mot sin vilja av förhandlade hyror. Trivs man inte med bruksvärdeshyran är det bara att säga upp förhandlingsklausulen och sedan får man uppleva marknadshyrans sötma. Då är det bara att knalla upp till hyresvärden och se till att fixa sin alldeles egna marknadshyra.
Rent juridiskt gäller följande: med förhandlingsklausulen sätts en maxhyra på lägenheten. Hyresvärden får inte ta ut högre hyra. Men däremot får han/hon ta ut en lägre hyra, exempelvis efter en förhandling med hyresgästen, eller bara för att hyresvärden har lust. Vi har nämligen fria hyror här i landet. Utan förhandlingsklausulen kan hyran förstås bli högre än den nivå som gällt om hyran förhandlats. Summa summarum är egentligen enda poängen med att säga upp förhandlingsklausulen faktiskt att man får högre hyror, eller marknadshyror om man så vill. (Tack Hans Göran för idé-inspiration!)
//Georg
Normalt sett när man hör talas om konspirationsteorier så brukar de ju vara av negativ art. Någon agerar i skymundan eller med dolda motiv för att gynna sig själv. Jag tror mig nu kanske vara en konspiration på spåret som däremot är av positiv art. Någon beter sig märkligt för att medvetet inte få som han vill.
Eftersom den här bloggen handlar om hyresrätt och bostadspolitik blir ni säkert inte förvånade över att min lilla teori berör just det området. Den person som jag tror konspirerar är Michaël Koch, mannen som har Mats Odells uppdrag att föreslå radikala förändringar av allmännyttan och bostadspolitiken.
Jag tänker så här: av det som läckt ut från utredningen är det mycket som låter galet. Kolla in den här artikeln, till exempel. Förslagen kommer inte vinna stöd hos varken kommuner, de allmännyttiga bolagen eller hyresgästerna eftersom de är så extrema, vi vet redan att Sveriges kommuner och landsting, Sabo-företagen (allmännyttans samarbetsorganisation) och Hyresgästföreningen är motståndare till utredningens inriktning. Michaël Koch skriver i sin utredning att alla sociala hänsyn ska undvikas i de allmännyttiga bolagen, om de inte är affärsmässigt försvarbara. Inte ens lekplatser ska vara en självklarhet – en lekplats kan enligt Koch nämligen inte vara affärsmässig.
Som sagt, detta är ju rykten, man får vid alla högre makter hoppas att verkligheten inte ser ut så här när utredningen läggs på Odells bord.
Nu till själva konspirationsteorin. Kan det vara så att Michaël Koch i sin strävan efter att uppfylla Odells direktiv känner sig låst vid att lägga fram förslag som skrotar dagens allmännytta, att han känner sig obekväm med detta då han kan se de långsiktiga konsekvenserna och för att se till att ingen skada ska ske levererar helt bisarra skrivningar och förslag för att utredningen snabbt ska hamna i en byrålåda?
Långsökt, jag vet. Me en statlig utredare som ger sig på lekplatser och grundtanken om att de som har stora sociala problem ska få extra hjälp av samhället måste ju begripa att det kommer bli ett helsikes liv. Det skulle inte vara första gången i världshistorien nitiskt formulerade förslag faller bara för att de är just nitiska och för långtgående.
Bara Michaël Koch vet hur han tänker. Sitter säkert här och hoppas för mycket, men det är väl precis så en konspirationsteori ska fungera.
//Kenneth
