Jag har haft ytterligare ett trevligt politikersamtal och kan konstatera att det är inte bara lokala politiker av märket kristdemokrater som gillar allmännyttan och hyrestaket. Jag samtalade med Kenneth Johansson, centerledamot i riksdagen, hemmahörande i Falun och ordförande i socialutskottet, vid en trevlig morgonfika häromdagen. Han var mycket noga med att påpeka att centern slår vakt om allmännyttan och står upp för den viktiga roll som den spelar i kommunernas bostadsförsörjning.
Det är bara att hoppas att Kenneth tar ett allvarligt snack med Maud Olofsson om detta. Och framför allt hoppas jag att Kenneth pratar allvar med sitt ungdomsförbund. Dom är väl dom enda kvarvarande som använder ordet marknadshyror numera. Deras ”hippa” ordförande Magnus Andersson tycker tvärt emot sin partibroder Kenneth att det är ”positiva tongångar” med chockhöjda hyror i Stockholms innerstad. Det innebär nämligen att ”människor får teckna avtal friare och göra en bedömning om hur mycket de tycker att läget och storleken på sin lägenhet får kosta”. Undrar vems frihet han talar om? Han tycker heller inte att hyresgästföreningen är en speciellt ”hipp organisation som en massa människor vill vara medlem i, eller som de sympatiserar med”. Man kan man undra vilket betyg Magnus hade i matte – har han lite svårt att hålla reda på nollor eller? Om inte jag minns fel så ökade Hyresgästföreningens medlemsantal både 2006 och 2007. Medlemsantalet är väl lite drygt 530.000 medlemmar. Undrar hur många medlemmar CUF har?
//Annakari
Sparat under: Uncategorized
Satt och blädrade i senaste numret Bofast (1/2008) och blev så glad av se ledaren som chefredaktören hade skrivit så jag vara bara tvungen att lägga upp den. Det gick inte att länka direkt till den så jag har kopierat den. Läs och reflektera.
//Alaa
Deras hem säljs för stadens skull
Det finns frågor som helt osvikligt skapar rubriker och skickar ut politiska makthavare på löpsedlarna. Ekonomiska oegentligheter såklart. Men också allt som är förknippat med förmåner när det gäller bostäder. Det vill säga, den som använder sitt politiska förtroendeuppdrag till att skaffa sig en bostad kan räkna med att bli utsatt för ett kraftigt mediadrev. Sant eller falskt spelar tyvärr ingen roll. Blotta misstanken tycks räcka på många redaktioner.
Därför är det fullständigt oförståeligt att det moderata socialborgarrådet Ulf Kristersson lyckats få ett 36-månaders hyreskontrakt i på attraktiva Södermalm i Stockholm. Hyresvärden är Ersta diakoni som enligt hyrespolicy ska hyra ut bostäder till studenter eller vålds- och sexuellt utsatta kvinnor. Eller – i tredje hand – personer som av sociala skäl behöver bostad. Enligt Ersta diakonis hemsida faller Ulf Kristersson och hans familj in under den sistnämnda kategorin. Något som möjligen kan upplevas som något förvånande för en person med inkomst på 90 000 kronor i månaden.
Ersta diakoni menar att man inte brutit mot några regler. Ulf Kristersson är naturligt nog av samma åsikt. Alldeles oavsett om det gått rätt till eller ej – den saken kommer statsåklagare Nils-Eric Schultz att titta på – tyder agerandet på ett ovanligt dåligt omdöme. Det borde inte ha varit svårt att förutse de mycket kraftiga reaktioner som förmedlats i olika medier de senaste dagarna. Någonstans har det brustit. Den här typen av agerande stärker inte medborgarnas förtroende för de folkvalda.
Det gör sannolikt inte heller Stockholms stads agerande med de allmännyttiga fastigheterna i bland annat Stockholmsförorterna Rågsved och Högdalen. Många av de boende har – likt många andra i stadens icke centrala lägen – sagt nej till erbjudanden om ombildning till bostadsrätter. Enligt Hyrsgästföreningen – i och för sig inte opartisk i frågan – är skälen ofta att man vill bo hos just allmännyttan, det uppges ha ett egenvärde för dessa människor. När stadens borgerliga styre därför i stället nu vill sälja de aktuella fastigheterna till privata värdar är det klart att det höjs protester. Det hade inte heller varit så svårt att lista ut.
Det kan finnas skäl att sälja stadens fastigheter till privata intressenter. Goda skäl. Men bland de skäl som framkommit i debatten lyser dessa med sin frånvaro. Det uppges att fler aktörer kan bidra till en positiv utveckling. Hur detta ska ske i de berörda fallen är inte alldeles uppenbart. Det uppges att ökad mångfald ger fler alternativ. Men vad är det för alternativ som privata värdar antas kunna erbjuda i dessa områden? Det uppges att de allmännyttiga bolagen ges förbättrade möjligheter att erbjuda attraktiva lägenheter och fullgöra sina sociala åtaganden. Detta skulle i sådana fall ske via bytesaffärer där de aktuella fastigheterna byts mot andra i innerstaden. Det uppges att resurser frigörs till fromma för stadens invånare. Säkerligen. Prislappen är satt till 330 miljoner kronor.
Men frågan är varför de gissningsvis 10 000 personer som bor i de aktuella lägenheterna ska behöva se just sina intressen utgöra en del i en bytesaffär eller varför försäljningen av just deras bostäder ska stärka kommunens ekonomi samtliga medborgare till fromma.
Christian Lacotte, chefredaktör
