Skatter måste vara något av det tråkigaste som finns. Även om man gillar det svenska skattesystemet så där i det stora hela, så går man ju inte direkt igång av att diskutera det.
Men. Ibland måste det göras. För orättvisor är ännu tråkigare.
Varför ska det vara så förbaskat svårt för politiker att skapa ett rättvist skattetryck för de olika boendeformerna? Köper man en tomat i Örebro, eller vilken ort som helst, betalar man lika mycket skatt för den i vilken butik man än väljer. Moms, transportskatter, arbetsgivaravgifter och lite annat påverkar priset på tomaten. Det är rättvist för alla handlare, för det är samma skattesystem som gäller för alla butiker som driver tomathandel.
Ser man på bostadsmarknaden är det en jäkla skillnad däremot, självfallet till fördel för de upplåtelseformer som är politiskt prioriterade – egna hem och bostadsrätt.
Fastighetsskatten har förändrats för både villor och bostadsrätter, en majoritet av medborgarna har efter den reformen fått sänkt boendekostnad. För hyresrätten påverkar fastighetsskatten hyrorna i lika hög grad som innan reformen, om inte värre på sina håll.
Boende i villa och bostadsrätt kan numer räkna med sänkt skat på hushållsnära tjänster. För boende i hyresrätt, som betalar för delar av dessa tjänster i sin hyra, händer inte ett dugg med skatten på boendet. Det är snarare så att orättvisan mångfaldigas, genom att man även som hyresrättsinnehavare får betala en skatt på förvaltningstjänster.
Som grädde på moset finns ränteavdraget som villaägare och bostadsrättsinnehavare kan njuta av i samband med deklaration. Ägare av hyresfastigheter har inte den förmånen, varför all kostnad hamnar på hyran.
Som sagt. Det är inte kul att diskutera skatter. Och det blir inte ett dugg roligare av att systemet är så orättvist.
//Kenneth
