Jo då – det blev många trevliga samtal med kd-folk förra veckan. Men att de har lite problem med sin politik är nog inte att överdriva. Undrar hur de ska klara frågan om homoäktenskap…..Som Expressen skrev någon gång i höstas: ”Kristdemokraterna kämpar hårt för att fridlysa lagbokens sista stycke homoapartheid”.
Men nu var det om bostadspolitik det skulle handla. Ska man döma av de samtal jag hade med ledande kd-politiker på kommundagarna så finns det en klar skiljelinje mellan ”centrum och periferi”. Jag mötte flera som sa ungefär så här: Du vet – jag tycker precis som Hyresgästföreningen. Det är klart att vi måste ha en allmännytta kvar. Det som utredningen tar upp är ett storstadsproblem. Vi utifrån landet tycker helt annorlunda”. Någon lovade också att personligen prata med Mats Odell och få honom att ändra inställning!
Det ska bli mycket intressant att följa den interna diskussionen inom Kd och se om debatten kring hyresrätten kommer igång på allvar nu när utredningens förslag i princip är kända.
Läste också ett inlägg av deras starke man i SKL (Sveriges kommuner och landsting) Anders Andersson, som säger att välfärdsfrågorna måste lyftas upp mer i regeringens profil om de ska vinna nästa val. Ett gott råd till Andersson kan väl vara att göra allt för att övertyga Mats Odell om att ta till sig SKL:s förslag om en tredje väg för allmännyttan. Det kan vara en god början!För övrigt kan man tycka att det är en aning märkligt att ett parti som förlorat halva sitt väljarstöd och som inte skulle komma in i riksdagen om det vore val idag, ska få mandat att bestämma över en av de viktigaste grundstenarna i välfärdspolitiken – hur du och jag ska bo! Ännu märkligare blir det när man betänker att de håller på att sälja ut stora delar av vår gemensamma egendom!
//Annakari
Torsten Sandgren var tidigare v-politiker i Stockholm och motsatte sig ombildningar av allmännyttan till bostadsrätt. Men nu är han drivande bakom ombildningen av sitt bostadsområdet Ålgrytebacken (Svenska Bostäder). Hur får Torsten ihop det? Jo, Torsten menar i SvD 20070121 att Ålgrytebacken ”bör helt enkelt inte ligga inom fastighetsägarens vinstmaximerande ägo”. Wow! Bostadsrättsförening- boendet utan vinstsyfte! Egentligen ett vänsterprojekt! Skulle Torsten få utveckla sin tes kommer han säkert landa i att en bostadsrättsförening i själva verket är en kolchoz eller varför inte en kibbutz. Vi förutsätter förstås att Torsten skrivit in vinstförbudet i bostadsrättsföreningens stadgar och att det självklart är förbjudet att sälja sin andel med vinst. Det fina Ålgrytebacken ska ju inte svärtas ner av någon simpel vinst. Det skulle ju aldrig en v-politiker gå med på! Och Torsten kan räkna med att ha ögonen på sig när han säljer sin lägenhet i framtiden – du lovar väl att inte göra någon vinst då?
Torsten har tydligen bedrivit bostadsforskning. Han berättar nämligen i samma artikel att ”människor som äger sin fastighet är mer aktsamma och det skapas ett socialt nätverk som påverkar tryggheten i hela området”. Torsten är nog lite ironisk här får vi hoppas. Artikeln har ju rubriken ”Ville dina grannar inte vara med längre?”. Första beslutspunkten för att genomföra ombildningen på Ålgrytebacken gick inte att genomföra alls. Folk orkade inte ens komma. Torsten suckar: ”Flera av ja-röstarna som hade sagt att de skulle komma dök inte upp”. Torsten fortsätter. ”Nu ska vi ta nya tag”.
Torsten kan säkert sin historia och vet att kolchoser hade ett stort mått av tvångsdeltagande och närvaroplikt. Kanske något för Ålgrytebacken?
Allvarligt talat: den absolut främsta anledningen till att ombilda brukar vara just vinsten. Hyresvärden slumpar bort lägenheterna och jag som köpare kan sälja vidare med jättevinst. Om Vänster-Torsten kört något anti-vinst prat bland grannarna blir förstås intresset ljumt…
//Georg
Sparat under: Hyresgästföreningen, Mats Odell, allmännytta, allmännyttan, bostadspolitik, hyresgäster, hyresrätt
Om några timmar ska jag sätta mig på tåget till Uppsala. Där hoppas jag att få träffa många spännande människor, nämligen deltagarna på kristdemokraternas kommundagar. Och jag hoppas få spännande samtal, framför allt kring bostadspolitik, med några av dessa människor. De som säger sig jobba för ett schystare Sverige.
På kommundagarna ska man, som sig bör, ha ett antal seminarier. De har delat in seminarierna i tre block – kunskapsseminarier, visionsseminarier och till sist något så spännande som seminarier med fokus på leverans av politik. I det senare blocket hittar man rubriken ”En ny bostadspolitik”. Det låter väl handlingskraftigt och förtroendeingivande! Nu ska här levereras bostadspolitik minsann! Och en schyst och rättvis sådan måste det väl vara, med tanke på kristdemokraternas grundläggande ideologi……….
Och de började ju storstilat eller hur? Mats Odell fick precis som han ville när det gällde den i hans tycke orättvisa fastighetsskatten. Den har numera – för att ta Odells egna ord – ett lagstiftat tak som bygger på självkostnaden för att kunna bruka fastigheten. Inget marknadsvärde ska styra här inte.
Men när det kommer till hyresrättens område då tycks devisen om ett schystare och rättvisare Sverige inte längre gälla. Hur ska man annars tolka det som nu läckt ut från Mats Odells utredning om allmännyttans villkor? Där heter det visserligen inte marknadshyror längre, utan ”efterfrågepåslag”. Men det betyder i realiteten att hyresgästerna ska drabbas av marknaden fullt ut. Här ska det inte längre finnas någon självkostnad. Någon expert har räknat ut att det kan handla om över 60-procentiga hyreshöjningar i vissa områden.
Är det den sortens ”schysta” bostadspolitik som kristdemokraterna vill leverera? Om det vill jag samtala med folk om imorgon. Jag återkommer med rapport om vad som sades.
//Annakari
Sparat under: bostadspolitik
Patrik Isaksson, känd från bland annat Melodifestivalen, avhandlades i SvD lördagen den 19 januari (ej online). Patrik är ”stolt över den klassresa han gjort från lägenheten i miljonprogrammets Husby till stor villa i i den sydöstra förorten” berättar Joanna Drevinger.
Smaka på ordet klassresa. Det låter lite nattståndet 50-tal, och brukar beteckna processen för en person som lämnat en studiefientlig uppväxtmiljö och nu är en intellektuell akademiker. På vilket sätt är då hans villaboende mer intellektuellt eller mer högstående än lägenheten i Husby?
Den som läser artikeln får ett ganska oväntat svar. Klassresan har nämligen gjort Patrik Isaksson till – snickare! Enligt artikeln har Patrik Isaksson tillbringat så mycket tid på byggvaruhuset att personalen trodde att han jobbade som snickare. Knorren på artikeln fångar vilken intellektuell överklassmänniska som skapats av klassresan. ”Nyligen köpte jag ett par snickarbyxor och när jag sätter på dem blir jag som en annan människa, säger Patrik och ser mycket nöjd ut med sitt fixiga förortsliv”. Du Får Göra Som Du Vill, Patrik, men visst är det kul att en klassresa nu innebär ett ständigt snickrande på fritiden?
Inte nog med att hyresgäster ska nedvärderas med idiotbegreppet bostadskarriär. Nu ska hyresgäster också sträva efter att göra klassresor till villaboendet. När Verkligheten Tränger Sig På i det villaboendet upptäcker man att fritiden innebär ett evigt snickrande… Vill du se hur en ”klassresenär” av idag kopplar av, kolla här.
//Georg
Socialdemokraterna och LO i Dalarna har s k A-dagar i Mora i början av februari. Då samlas nomenklaturan av sossar och LO-folk från hela länet för att diskutera viktiga frågor för det stora partiet. Årets dagar kommer att bland annat att gästas av Wanja Lundby-Wedin som kommer att prata om fler och bättre jobb. En nog så viktig fråga naturligtvis. I övrigt kommer man att ägna sig åt partiets eget rådslag.
Jag råkade få en inbjudan i min hand och närde en stilla förhoppning om att i år måste väl ändå bostadsfrågorna vara med. Åtminstone i diskussionerna i deras rådslag. Men döm om min förvåning…… Hur jag än lusläste programmet så fanns det inte en enda stavelse om boende eller bostadspolitik. Det närmaste jag kom var en felstavning: När man räknade upp punkter i de kommande rådslagsdiskussionerna stod det som punkt ett – ”Vår värd”(sic!). Som punkt två kom ”Jobben”, för att följas av ”Välfärden”, ”Klimatet” och sist ”Kulturen”…..
I mitt förra inlägg på den här bloggen skrev jag om att jag blev kall på många sätt efter att ha upplevt SABO-kongressen och sett det politiska moras som socialdemokraterna där stod för när det gällde att slå vakt om allmännyttan. Nu blir jag istället röd och varm av ilska när jag inser att det inte heller bland ledande socialdemokrater i mitt län verkar finnas minsta insikt om den stora omvälvning som sker i bostadspolitiken just nu.
//Annakari
Skatter måste vara något av det tråkigaste som finns. Även om man gillar det svenska skattesystemet så där i det stora hela, så går man ju inte direkt igång av att diskutera det.
Men. Ibland måste det göras. För orättvisor är ännu tråkigare.
Varför ska det vara så förbaskat svårt för politiker att skapa ett rättvist skattetryck för de olika boendeformerna? Köper man en tomat i Örebro, eller vilken ort som helst, betalar man lika mycket skatt för den i vilken butik man än väljer. Moms, transportskatter, arbetsgivaravgifter och lite annat påverkar priset på tomaten. Det är rättvist för alla handlare, för det är samma skattesystem som gäller för alla butiker som driver tomathandel.
Ser man på bostadsmarknaden är det en jäkla skillnad däremot, självfallet till fördel för de upplåtelseformer som är politiskt prioriterade – egna hem och bostadsrätt.
Fastighetsskatten har förändrats för både villor och bostadsrätter, en majoritet av medborgarna har efter den reformen fått sänkt boendekostnad. För hyresrätten påverkar fastighetsskatten hyrorna i lika hög grad som innan reformen, om inte värre på sina håll.
Boende i villa och bostadsrätt kan numer räkna med sänkt skat på hushållsnära tjänster. För boende i hyresrätt, som betalar för delar av dessa tjänster i sin hyra, händer inte ett dugg med skatten på boendet. Det är snarare så att orättvisan mångfaldigas, genom att man även som hyresrättsinnehavare får betala en skatt på förvaltningstjänster.
Som grädde på moset finns ränteavdraget som villaägare och bostadsrättsinnehavare kan njuta av i samband med deklaration. Ägare av hyresfastigheter har inte den förmånen, varför all kostnad hamnar på hyran.
Som sagt. Det är inte kul att diskutera skatter. Och det blir inte ett dugg roligare av att systemet är så orättvist.
//Kenneth
Visst har vi alla någon gång hört det uppfodrande ropet: nu måste alla göra en insats. Man ska göra en insats på jobbet. Man ska göra en insats för familjen. Man ska göra en insats för miljön.
Och självklart behövs det insatser i både stort och smått. Men ordet insats kan ju också tolkas som förpliktelse och ansvar. Och håll med om att det ibland är skönt att slippa ansvara för alla dessa insatser. Att istället bara luta sig tillbaks och relaxa.
Bostadsföretaget Mimer i Västerås ligger ofta i framkant när det gäller idéer. Ibland suger idéerna rejält som när man ville ombilda till bostadsrätt. Men ibland hamnar man rätt. Ett exempel är kampanjen för nyproducerade hyresrätter på Österport. Mimers devis lyder Smart lyx utan insats. Mimer vågade på ett osvenskt sätt lyfta fram just frånvaron av insats som hyresrättens fördel. Det första man tänker kring insats och hyresrätt är förstås den ekonomiska biten. I hyresrätten behöver du inte slänga upp en pengapåse för att få bostad. Men dessutom tror jag man ska se insats i termer av tid och ansvar. I hyresrätten slipper du lägga ner en massa tid på boendet. Och, hur relaxat, olutherskt och osvenskt det än kan låta: du slipper ta ansvaret, du slipper göra en insats. Det enda du måste göra är att betala hyran och låta bli att ha ravepartyn i lägenheten, that´s it. (Sen bygger förstås Hyresgästföreningens arbete på att du lägger ner lite tid på att engagera dig hos oss, men det är en annan historia). Vilken hyresvärd blir först med devisen ”Bo ansvarslöst-bo i hyresrätt”!?
// Georg
Sparat under: Uncategorized
Jag har ägnat min helg åt att städa undan alla papper som jag har samlat på mig senaste månaderna. Det är ganska tråkigt men det är lättare när man hittar intressanta papper. Vilket jag gjorde! Jag hittade olika material som användas av organisationer och partier om bostadspolitik. En del organisationer försöker vända synen på boendesegregation. Enligt dem är Limhamn, Danderyd och Adolfsberg är lika segregerade som de områden som oftast pekas ut som segregerade. Medan andra ser inte det perspektivet. Det som är intressant att alla de organisationer har en sak gemensamt. De skriver mindre attraktiva områden när de ska beskriva miljonprogramsområden. Jag tror inte att man är medveten om vilka konsekvenser som följer när man gång efter gång stämplar vissa områden som attraktiva och andra inte.
Är det inte märkligt att ett fåtal i samhället har rätten att definiera vilka bostadsområden som är attraktiva? Jag har alltid trott att vi människor är olika och har olika smak. För jag kan inte komma på någon annan anledning till varför vissa gillar en staty, sushi, höghus eller något annat som jag skulle säga är fult eller inte gott. Det måste ändå handla om att vi har olika smak. Samma logik borde då gälla när det gäller boendet. Något som är attraktivt i den enas ögon kan vara oattraktivt i den andres. ”Skönheten ligger i betraktarens ögon” eller ”smaken är som baken, den är delad”.
DN Söndag hade ett grymt reportage om olika människor som har valt att bo i förorten. Rubriken var ”Jag älskar min förort” www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2622&a=732680
// Alaa
Nu när ljuset så sakteliga återvänder börjar man drömma om sommarvärme, sol och lata dagar. Man tänker tillbaka på sommaren som var och alla härliga upplevelser. Då helt plötsligt poppar det upp ett sommarminne av annan karaktär – nämligen minnet av Sabos (allmännyttans organisation) kongress som hölls i Falun i mitten av juni. Sommarväder var det förvisso – av den svenska sorten alltså, vilket för det mesta betyder kyla, lite regn och snålblåst. Och så var det när undertecknad, min bloggkompis Georg och Gunnar, stöttepelaren i Hyresgästföreningen i Falun, stod utanför Folkets Hus och delade ut flygblad till Sabo-delegaterna. Vi frös! (I ärlighetens namn ska jag säga att vi faktiskt fick komma innanför dörrarna får att få lite varmt kaffe och macka.)
Men det var inte om vädret detta skulle handla. Nej anledningen till att jag minns är att jag nyss kollade in tidningen Bofasts hemsida. Där har man nu en webbfråga om kommunägda bostadsföretag bör verka enligt självkostnadsprincipen eller inte. Bland dem som svarat hittills har 88,2 procent sagt ja och bara 11 procent svarat nej! Ganska kul om man betänker att Bofast är Sabos eget husorgan…..Ännu roligare (?) blir det om man läser rubriken på huvudartikeln: ”SABO-politiker vill ha självkostnad”. Tidningen har nämligen skickat ut samma fråga till styrelseordförandena i de 299 Saboföretagen och det visar sig att 56 procent vill att företagen ska fortsätta att sätta hyror enligt principen om självkostnad. Åsikterna skär tydligen tvärs över partilinjerna. Eller vad sägs om att hela 78 procent av (kd)-ordförandena är för ett hyrestak? Eller att runt hälften av center- och folkpartiordförandena och 62 procent av sossedito tycker att självkostnad är bra?
Det är antagligen till stor del samma människor som på nämnda kongress sommaren 2007 röstade tvärtom! Då fattade man nämligen ett nästan enhälligt beslut (bara vänstern ”svek”) om att Sabo ska verka för att upphäva allmännyttans hyresledande roll. Rubriken i Bofast var då: ”Starkt ja till slopat hyrestak”. Snacka om ideologisk härdsmälta och brist på civilkurage från dem som deltog! Då skulle allt tydligen lösas i enighetens tecken! Några av ombuden måste ha levt med en illusion om att besluten man fattade inte skulle gälla i hela landet. En ny typ av lokala lagar kanske hägrade – varför inte en ”lex Nora”? Som det socialdemokratiska ombudet från just Nora sa efter kongressen: ”Under socialdemokraternas gruppmöte före debatten kom majoriteten fram till att vi skulle bifalla motionen. Och då röstar man enigt. Men hemma i Nora släpper vi inte hyrestaket.”
Jag fryser nästan lika mycket nu, som jag gjorde då – den 13 juni 2007. Men nu är det inte vädrets makter som gör mej kall……..
//Annakari
Sparat under: Uncategorized
Vi längtar väl alla efter lite färg på tillvaron. En del av höghusen i förorterna är väldigt gråa. Lite för gråa tyckte de boende i Skärholmen för några år sedan. De ville måla om fasaderna men stoppades av Skönhetsrådet som försvarade husens ursprungliga betongkaraktär. Givetvis utan att någon i skönhetsrådet själva bodde i gråa betonghus.
Humorprogrammet Detta har hänt (ej online) återgav detta i en sanslöst rolig sketch, där Ulf Kvensler spelar en mycket överlägsen medlem i Skönhetsrådet. På frågan om inte de boende själva kunde få bestämma fasadfärgen blir han upprörd och vrålar att de boende i dessa hus säkert gärna korkar upp ett fylligt rödvin till räkor. Inte kan sådana smaklösa människor få välja fasadfärger.
Men i bloggosfären finns ett bra exempel på riktigt spännande fasadutsmyckning. Min ungerska är alldeles för dålig för att tyda texten, men bilderna talar verkligen sitt eget språk. Snyggt och galet, eller hur?
// Georg
