Sparat under: Uncategorized
Julkoma har nyss avnjutits framför Livet är underbart (amerikansk originaltitel It´s a wonderful life). En klassisk julfilm i flera anglosaxiska länder, där den har nästan samma julkultstatus som Kalle Anka har i svenska hem. En riktigt bra film för övrigt.
Givetvis kan inte denna blogg låta bli att klåfingrigt analysera filmen ur ett boendeperspektiv. Hjälten George Bailey arbetar nämligen för ett ”savings-and-loan” företag. På svenska borde affärsidén närmast kallas bosparande. I en scen visas också reklamskylten Own your own house. Den onde motparten Henry F. Potter är på alla sätt en riktigt elak typ som bland annat ägnar sig åt hyra ut bostäder.
Spontant kanske filmen ska ses som ett ställningstagande för det egenägda boendet? Nej, inte riktigt. Snarare kan det tolkas som ett inlägg i debatten mot oseriösa hyresvärdar. Precis som egnahemsrörelsen i Sverige var en sund reaktion mot oschyssta hyresvärdar så agerar George Bailey mot den oseriösa hyresvärden – bland annat – Henry F. Potter.
Lite självkritiskt bör vi fråga oss om hyresgäströrelsen rent historiskt alltför ofta lyft fram Henry F Potter som den typiske hyresvärden. Vi kanske alltför ofta beskrivit hyresvärdar som omoraliskt rika och alltför dåliga på att hyra ut bostäder, tom oschyssta som människor? Och om hyresvärdar av etablissemanget uppfattas som Henry F Potter, då är det väl inte konstigt om samma etablissemang i nitisk George Bailey anda vill rädda hyresgästerna från denna ondska och istället genomför sina egna Own your own house satsningar. (Bilda bostad sajten kommer vi att granska senare på denna blogg).
//Georg
Sparat under: Mats Odell, bostadspolitik | Etiketter: bostadspolitik, Mats Odell
Hej Mats!
Jag skriver till dig som medmänniska, väljare och hyresgäst. Jag har tack vare mitt jobb som kampanjstrateg inom Hyresgästföreningen Region Mitt och Aros Gävle (Dalarna, Sörmland, Värmland, Örebro län, Norrtälje, Västmanland, Uppland, Gävleborg) haft förmånen att möta ett stort antal hyresgäster under året som gått. Nu, under årets sista arbetsdag när jag arkiverar mail och bilder från 2007, känner jag både glädje och besvikelse!
Jag är glad och stolt över alla hyresgäster, medlemmar och förtroendevalda som tagit sig tid att; ordna manifestationer (t ex vid partistämman i Gävle), skriva 1000-tals vykort till dig, anordna bostadspolitiska möten – t ex i bostadsområden i Örebro län, Sörmland, Värmland och Dalarna (möten lockat 100-tals medlemmar), stå på stan och dela ut bostadspolitiska flygblad (nu senast i Gävle, Uppsala, Örebro och Borlänge), skriva insändare och debattinlägg och inte minst tagit diskussionen om varför det är så bra att bo i hyresrätt. För många av oss tycker det! Vi har valt att vara hyresgäster, med alla de fördelar och den trygghet det innebär.
Att över en natt få besked om att hyresrätten ska säljas innebär en stor oro och i många fall sorg. Nu senast i Örebro där ÖBO vill sälja ut hyresrätter. En namninsamling i Västerås vid årets början gav cirka 7000 underskrifter. Jag var med själv en dag som fotograf och mötte villa- och bostadsrättsägare som också skrev på. Alla kan behöva en hyresrätt en dag och vi som upplevt förra bostadskrisen vet hur snabbt det kan vända med räntor etc. Vi ser inte hyresrätten som ett ”loser-alternativ”. Tvärtom! Den äger, som barnen skulle säga. Men många vet inte hur de ska nå fram till dig och dina partikamrater eller till alliansen. Hur ska ni förmås att lyssna på alla oss som valt att vara hyresgäster och som vill fortsätta vara det och som vill att hyresrätten ska ha samma villkort som andra boendeformer, att hyrorna ska vara rimliga, att det även ska byggas hyresrätter och att de kommunala bostadsföretagen ska utvecklas – inte avvecklas.
Jag känner en stor glädje i att jobba vidare med de här frågorna nästa år. Detta efter att ha mött hyresgäster, bla i bostadsområden i Örebro, som med stor oro ser på att deras kommunala bostadsföretag vill sälja ut deras hem. För det är det det handlar om i mångas ögon. Tänk tanken att någon, helt utanför din kontroll beslutar sig för att sälja din villa och att den ska göras om till en hyresrätt. Många uppfattar det som ett regelrätt övergrepp! Upprörda var stämmorna jag lyssnade till vid folkrörelsens dag i Karlskoga. Så även på torget i Uppsala.
Min kollega har ett brev sittande på sin vägg – inramat med fina handmålade tulpaner – det är riktat till vår regionordförande i Aros-Gävle, Hans Ohlsson, ”Jag är 83 år fyllda. Jag orkar inte med att sälja lägenheten. Låt oss gamla få lugn och ro sista åren vi lever. Högaktningsfullt XX” (jag utelämnar hennes namn av integritetsskäl). Det här handlar om en äldre person, många yngre bryr sig också. I förra veckan stod jag utanför Träffpunkt i Örebro och delade ut flygblad samt pratade bostadspolitik. De unga är tacksamma för att Hyresgästföreningen SER deras behov. ”Fortsätt kämpa på” var ord som skickades med och ”det är bra” var en vanlig kommentar, liksom att det ”verkligen” behöver fler lägenheter som unga har råd att hyra. Då ska man ha med i beräkningen att de orter vi har i våra två regioner inte tillhör dem som har de längsta bostadsköerna…Jag har under året deltagit vid ett par aktiviteter vid ett universitet. Ett är säkert – få unga vill bo inneboende – de vill flyga ur mammas och pappas bo – till en egen lägenhet. Valfrihet är något jag förknippar med borgerliga partier – det bör även smitta av sig på bostadsfrågorna.
Hyresrätter behövs i alla åldrar. Ett äktenskap kan upplösas, då är det kris och inte läge att köpa något nytt direkt – en älskad man kan dö – då behövs en lägenhet. Jag känner en kvinna som bara vill lämna sitt hus – men hon får inte tag i någon lägenhet och hon vill inte köpa en BR. I hennes fall är valfriheten kraftigt inskränkt. Vantrivseln är stark.
Besvikelsen är stor över er bostadspolitik – bland dem som fått upp ögonen för vad den kan innebära för hyresrättens framtid.
OM jag vore du – skulle jag lyssna till alla de röster som höjts och höjs bland hyresgästerna i den här frågan. Bostadsfrågan kan bli en avgörande fråga i det kommande valet. Jag har sett dit debattera hyresrätten via SVT. Du viftade bort en ung s-kvinna från Skåne och hennes beskrivningar av bostadsläget där. Jag skulle inte vara lika snar att vifta bort kritiken – lyssna istället. Hon gav röst åt många av de människor jag mött under 2007. Frågan är vilka du har mött inom hyresgästkollektivet. Jag hoppas att du läser de vykort som skickas in – där finner du de äkta orden och engagemanget – i sin enkelhet. Ta folks oro på allvar.
Det finns en kraft i boendefrågan som ingen bör vifta bort som en reklamkampanj el dylikt. Folk är upprörda och känner sig tagna på sängen av er bostadspolitik.
Jag tillhör en av alliansens väljare och jag är genuint besviken över er förda bostadspolitik som bara gynnar de som äger sin bostad. Under 2008 ser jag fram emot att träffa fler politiker och diskutera bostadsfrågorna, bl a vid ert kommande kd-möte i Uppsala.
Vi är många som brinner för hyresrätten – hyregäster, medlemmar, förtroendevalda och anställda inom Hyresgästföreningen, men även villa- och bostadsrättsägare.
Jag vill passa på och önska dig och de dina en GOD JUL & ETT GOTT NYTT ÅR! Kunde det inte vara ett passande nyårslöfte att inför nästa år lova dig själv att faktiskt gynna hyresrätten – mot bakgrund av alla de människor som älskar att hyra!
Årets sista inlägg är ett öppet brev som är skrivet av Emma E. Hon har skickat brevet till Mats Odell.
Vi som ligger bakom bloggen önskar er en trevlig julhelg och gott nytt år!
Sparat under: Mats Odell, bostadspolitik | Etiketter: bostadspolitik, Mats Odell
Undrar om julgröten trängt upp i hjärnan? I alla fall känns det som om allt blir till den enda gröt när jag städar skrivbordet och hittar en gammal artikel från tidningen Kristdemokraten. Någon gång i november skriver nämligen Mats Odell att han vill göra bostadspolitiken till en kristdemokratisk profilfråga.
- Vi talar ju väldigt mycket om de små gemenskaperna och just det här att ha trygghet i sitt boende, antingen genom att man äger själv eller har ett förstahandskontrakt, är en viktig del av tryggheten. Inte bara för barnfamiljer utan för alla typer av hushåll. Att skapa tryggare förhållanden på bostadsmarknaden ser jag som en naturlig del av en kristdemokratisk politik, säger Mats Odell.
Att bostäder blivit en slags profilfråga för kd är ställt utom allt tvivel – i alla fall för oss som är inom ”branschen”. Men när politiska företrädare skriver så betyder det vanligtvis att de vill få väljarnas sympatier för sin politik. Och det är väl knappast vad Odell och kristdemokraterna hittills fått, eller?
SCB:s undersökning i november 2007 om partisympatierna visar att oppositionen (s, v och mp) har stärkt sitt opinionsövertag bland boende i alla tre upplåtelseformer. Sedan november 2006 (valåret) har oppositionens övervikt bland hyresgäster ökat med 9 procent. I november 2006 hade regeringsalliansen ett övertag med 8 procent bland boende i egnahem. I november i år har detta omvandlats till ett övertag för oppositionen med nästan 6 procent. Som lök på laxen har Mats Odell fått över 4.000 vykort från arga och oroliga hyresgäster, med hälsningar som ”Hyresrätt vill alla ha för det är så väldigt bra!”
Om man slår upp betydelsen av ordet ”profil” i SAOL så står det ”sidobild, lodrät tvärgenomskärning, karaktäristiska drag”. Nästa ord i ordlistan är ordet ”profit”. Det är inte så att Mats Odell har tagit fel på orden? För profit för några få är ju precis det karaktäristiska drag som utmärker Mats Odells bostadspolitik – och så lär det fortsätta om han och hans parti håller fast vid sin ”profilering”.
//Annakari
Sparat under: Hyresgästföreningen, bostadspolitik, hyresgäster | Etiketter: bostadspolitik
Fundera på det en stund – så här i juletid. Själv ska jag ut och handla skinkan och sillen i kväll och jag tror att femhundringen inte kommer att räcka långt. Men 500 spänn är vad den ensamstående pensionären som bor i hyresrätt har över varje månad – när hyran och det allra mest nödvändiga är betalt. Det visar undersökningen om hyresgästernas ekonomi, som Hyresgästföreningen i Mitt nyss redovisat.
Det går ju bra för Sverige – i alla fall ett tag till – och faktiskt så har många hyresgäster äntligen fått lite del av detta. Barnfamiljer och ensamstående med och utan barn har nu fått lite mer i plånboken. Visserligen har villaägare och dom som bor i bostadsrätt fått ännu mera över, men låt oss glädjas med dom också – så här i juletid!
Det som upprör mej in i märgen är att dom som byggt upp vårt välstånd – alltså våra pensionärer – nu är satta på undantag. Bara det faktum att de betalar flera hundralappar mer per månad i skatt än vi som jobbar är ju helt absurt. Lönerna har ökat med 40 procent under åren 1992-2006. Pensionen har ökat med 0,1 procent (jo du läste rätt – 0,1 procent) under samma tid. Jag pratade med några företrädare för pensionärsorganisationer i Värmland igår. En av dom sa: Jag tycker det är sorgligt när jag hör medlemmar som inte har råd att köpa sin korsordstidning som de köpt i alla år. En annan sa: Vi har väl gjort vårt nu. Politikerna är inte intresserade av oss längre. Vi är väl ingen långsiktig och viktig väljargrupp.
Så även om det nu är juletid och frid ska råda så säger jag: Upp till kamp för pensionärerna! Se till att dom som byggde landet får en dräglig ålderdom, se till att dom kan bo i trivsamma och bekväma bostäder, att dom kan efterfråga den hjälp och den service dom behöver, se till att dom kan unna sig lite av livets guldkant!
//Annakari
Sparat under: bostadspolitik
Den här texten ska inte handla om huruvida EU är bra eller inte. Den ska helt enkelt ställa frågan: kan Mats Odell fortsätta prata om att det är EU:s fel att bostadspolitiken ändras?Bostadsministern Odell driver en linje om att allmännyttan måste tjäna mer pengar, att bostädernas läge måste få genomslag på hyran, att hyressättningssystemet måste ge mer makt till fastighetsägare. Ett drivande motiv för detta, menar Odell, är att EU-regler inte får brytas i Sverige. Ingen kan med bestämdhet säga om svensk allmännytta och svensk hyressättning är ett problem för EU – men Odell förutsätter det i sin argumentation.
Nu har EU sagt sitt om fackföreningarnas kamp för svenska kollektivavtal när utländska företag verkar inom Sverige. Det utslaget kommer sannolikt inte bli helt populärt i de breda folklagren.
Nu är frågan – kan regeringen, som är väldigt känslig för EU-opinionen, inte minst Odells eget parti, fortsätta driva att EU är banditerna som tvingar lilla Sverige att ändra bostadspolitik? Till slut blir rätt många medborgare ilskna på EU, om EU är grunden till förändringar som man inte vill ha. Det blir intressant att höra om Odell framöver kommer att fortsätta skylla på EU eller om han kommer stå upp för sina egna åsikter i framtidsfrågan hyresrätten.
//Kenneth
Sparat under: hyressättning
Det finns inget kring hyressättning som är så kontroversiellt som begreppet ”läge”. Å ena sidan finns de som inte vill ta hänsyn till läget alls. Det skulle nämligen inte vara ”solidaaariskt” mot de som bor centralt. Av någon anledning är det däremot helt ”solidaaariskt” att sätta hyror enbart efter standarden på lägenheten, trots att det innebär att bara rika kan bo i lägenheter med hög standard. Centrala stadsdelar befolkas i större grad än de yttre av utbildad, verbal och i skrift välformulerad medelklass som har lättare att framföra alla goda argument till att läget inte ska påverka hyrorna. I sin mest extrema form utger sig dessa för att ömma för de yttre stadsdelarna, de boende där skulle ju ”stigmatiseras” om hyrorna hölls nere pga det perifera läget. Stackarna!
På den andra sidan bastionen befinner sig Mats Odell och hans utredning. Även där uppvisas en rörande ömhet, men nu riktad mot de hyresvärdar som inte kan få höja hyrorna tillräckligt för lägenheter i attraktiva lägen. Utredningen lutar åt att lagstifta om ett så kallat ”efterfrågespåslag”när en hyra ska prövas. Först ska hyresnivån sättas utfrån förhandlade hyror på orten. Men sen ska hyresnämnden lägga på en slant på hyran om lägenheten finns i ett attraktivt läge. Upp till 63% hyreshöjning skulle detta kunna innebära enligt tidningen BOFAST. Men hyresnivåerna som hyresnämnden jämför med har redan läget beaktat av de förhandlande parterna. Därför kommer Odellutredningens förslag innebära att läget dubbelräknas!
Gemensamt för båda sidorna är att man sätter likhetstecken mellan marknad och läge. De ”solidaaariska” vill inte ha marknad och vill därför inte ha med läget alls. Medan Odell drömmer våta drömmar om marknaden och därför vill ha med läget i hyran – dubbelt upp till och med!
I dagens system sätts hyrorna utifrån hyresgästernas värderingar – uttryckt i en medelprissättning – med syfte att hyresgäster ska skyddas från oskäliga hyror. Detta är bruksvärdesprincipen. Med rena marknadshyror skulle hyrorna sätta efter hyresvärdens värderingar och presumptiva bostadssökande – en marginalprissättning- , och passar inte hyran för den befintliga hyresgästen är det ”bara” att flytta. Vill man spetsa till innebär bruksvärdesprincipen egentligen marknadshyror med besittningsskydd. Nobelpriset i pedagogik borde för övrigt tilldelas den som lyckas förklara skillnaden mellan marginalprissättning och medelprissättning på ett bra sätt – skillnaden mellan prissättningarna är enorm!
Svaret på frågan om läget ska påverka hyran är: ja, men i precis i den utsträckning som hyresgästerna anser det. Varken mer eller mindre. Vi vet från undersökningar att läget är en faktor som hyresgästerna värderar, tillsammans med bland annat köket, badrummet, eldragningarnas modernitet, områdets småskalighet, omflyttningsgrad, störningar, bilfri gård, närhet till grönområde, lekplatser, kommersiell och offentlig service. Och så femtioelva saker till!
The founding fathers av bruksvärdetsystemet skulle nog vrida sig i sina gravar om dom visste vilken enorm ideologisk laddning en enda faktor av allt som hyresgästerna värderar har fått.
//Georg
Sparat under: allmännyttan, bostadspolitik | Etiketter: allmännyttan, bostadspolitik
Diskussioner om upprustning av miljonprogramsområden har aldrig varit så heta som de är nu. Ska allmännyttan rusta upp sina lägenheter eller ska man sälja ut de lägenheter och hoppas att ny ägare tar ansvaret. 70 miljarder kommer notan att hamna på säger SABO – de kommunala bostadsbolagens samarbetsorganisation.
Markbacken i Örebro är ett område som har rustats upp. ÖBO valde att ta sitt ansvar vilket resulterade i att Markbacken som tidigare hette Knarkbacken i folkmun ser helt annorlunda ut idag.
Kolla in bilderna – vem skulle inte vilja bo Markbacken?
// Alaa
Sparat under: bostadspolitik, hyresrätt | Etiketter: bostadspolitik, första boendet, ungdomar
636 000 ungomar ska flytta hemifrån de närmaste åren. Idag finns det 4000 lediga hyresettor. Regeringen bemöter problemet med att puffa för att unga kan bo inneboende. Är det realistiskt?
Jag har bott på de flesta sätten genom åren. Det jag minns med mest fasa var att bo just inneboende. Tänk blommiga tapeter, gardiner, väggar och engelskt 90-tal. Mannen i huset var författare, rökte som en borstbindare natten igenom och sa;”…And then you can put some sex in it, too” (apropå de science fiction böcker han höll på med). Jag nickade nervöst och låg vaken halva natten. Det var min första, och sista, natt som inneboende i det huset. Nästa dag tog jag, med bankande hjärta, mitt pick och pack och flyttade in hos en kollega. Där var det alldeles, alldeles underbart(tack Mrs Simpson!). En annan upplevelse, som inneboende, var damen i Göteborgs miljonprogramsområde – det var hon och jag och en evigt tjatande papegoja. Min ”hyrestant” var alltid hemma och pågick Bingo-lotto fick jag inte ringa eller svara i telefonen. Den var förprogrammerad på programmet.
Lycka var när jag fick min första etta (efter flera år i studentkorridor) – trots att den hade duschkabin i hallen…Jag och silverfiskarna slogs om utrymmet. Det var min egen lägenhet – så såg jag det – jag valde tapeter, blandade nytt och gammalt, hade vänner på besök och växte upp …Idag talar man om ägandet som vägen till att ”bli svensk” och att bli en del av samhället. Tur jag inte visste det då för jag kände mig hemma på alla vis!
När jag var ung tog jag steget att flytta hemifrån trots att jag kunnat bo flera år till hos mamma och pappa. Visst förlorade jag på det ekonomiskt, men jag vann i självständighet. ”Ett eget krypin” var vad jag annonserade efter och det var också vad jag fick – i centrala Örebro. Det byttes mot en helt ny bostadsrätt som HSB inte lyckats sälja. I bostadskrisens Sverige så hyrdes sådana lägenheter ut. Minnet är kort – idag köper många unga en bostadsrätt. Jag skulle aldrig rekommendera en sådan affär. Tänk när räntorna stiger!
Att som ung, sitta fast, på en och samma ort. Trista tanke. Låt de unga bli vuxna. Gör det möjligt att efterfråga hyresrätter. När man pluggar måste man ju kunna byta bostadsort. Samma sak när man jobbar – hyresrätter ger flexibilitet i hela samhället! Det krävs ett långsiktigt program för byggandet av hyresrätter. I grunden handlar det om vilket samhälle vi vill ha – alla tjänar på att olika åldrar och grupper blandas. Och att de unga får lite luft under vingarna. Var nyligen inne på Facebook och en grupp i Oxford skriver om sin eländiga bostadsstandard. Vi ska vara stolta över våra fina hyresrätter här i Sverige. Att bo i hyresrätt är inte B – det äger! En vän är just nu i och ritar på ett bostadsområde där man bad henne lägga in en flod för att skilja på olika grupper av människor. Det låter avlägset – men vad gör vi; bygger lyxiga bostadsrätter, separat från hyresrätter eller så dyra hyresrätter att de inte kan efterfrågas av gemene man.
// Emma Eriksson
”Doris Lessing – äntligen!” Så uttrycktes det på många ställen när det tillkännagavs att Doris Lessing som den elfte kvinnan i ordningen fick Nobelpriset. Och det är på något vis skönt att kunna säga: Ja just ja – Doris Lessing – några av hennes böcker har jag faktiskt läst.
Men vad nu kanske ni säger. Skulle inte den här bloggen handla om bostadspolitik? Jodå – jag kommer snart dit – om ni orkar läsa lite till.
För att återgå till Doris Lessing så säger hon så här: ”Vi har en litteraturskattkammare – en litteraturskatt – som går tillbaka till egyptierna, grekerna, romarna. Hela denna rikedom av litteratur går att upptäcka på nytt och på nytt av alla som har lyckan att träffa på den. Vi förvaltar ett arv av språk, poesi, berättelser, och det är ett arv som aldrig tar slut. Det finns alltid kvar”.
Hur hänger då det här ihop med bostadspolitik? Jo, i det socialdemokratiskt styrda Ludvika har man ganska nyligen beslutat att lägga ner ett fullt fungerande bibliotek, Lingongården, som ligger i stadsdelen Ludvika Gård. Frågar man politikerna kommer de att säga att man bara flyttat det. Men faktum kvarstår – de boende på Ludvika Gård har förlorat sin mötesplats, sin plats för samvaro och kulturupplevelser, sin plats för att sitta en stund i lugn och ro och läsa en bok eller en tidning, föra ett stillsamt samtal med sina grannar. Lingongården byggdes just för att vara ett bibliotek, en mötesplats med bra tillgänglighet och utrymmen gjorda för kulturupplevelser. Jag tycker det är upprörande att en socialdemokratiskt styrd kommun behandlar vissa av sina kommunmedborgare på det här sättet. Hyresgästföreningen och flera andra föreningar och enskilda personer engagerade sig mycket i frågan, möten hölls, debattartiklar och öppna brev skrev till politikerna, solidaritetsfester ordnades. Folk frågade vilken slags bostadspolitik som de styrande för när de tar bort en så viktig kommunal serviceinrättning som ett bibliotek från Ludvikas största bostadsområde. Var inte de boende på Ludvika Gård värda mer? Vad blir nästa steg i försämringen av den kommunala servicen i området? Men allt arbete för att rädda biblioteket skedde tydligen för döva öron. Den så kallade partipiskan ven hårt.
Nu har det blivit betydligt svårare för Ludvika Gårds innevånare att hitta vägarna till Doris Lessing och den litteraturskatt som är värd ständigt upptäckas. På det viset kan bostadspolitik och Nobelpriset i litteratur faktiskt hänga ihop.
//Annakari
Som barn blev man oerhört fascinerad av trollkarlar. Med en magisk rörelse, och stundom iförd hög hatt, kunde de få det mest fantastiska att hända. Ofta handlar det om att saker försvinner. Hokus pokus – borta!
I bostadspolitiken har barnens tro på magi inte riktigt släppt taget om många av aktörerna. Här viftas det frenetiskt med trollspön. Problemet är bara att själva magin uteblir. Problemen man vill ska försvinna, försvinner banne mig inte hur höga hattar trollkarlarna än har på sig. En ombildad hyresrätt i ett miljonprogramsområde löser inte områdets problem. En allmännyttig kåk som tas över av en privat aktör blir inte med magisk enkelhet något som samhället eller de boende mår bättre av.
Varför kan till exempel kommunledningen i Åtvidaberg förledas till att tro att deras stad på sikt mår bättre av att allmännyttan säljs ut, och att alla bostadssociala ambitioner därefter kan skrotas, eftersom kommunen inte längre äger något verktyg att förverkliga bostadspolitiken genom? Varför tror kommunledningen i Västerås och Örebro att bara för att en liten, liten kåk i ett stort, stort område omvandlas från hyresrätt till bostadsrätt så löses samhälleliga problem? Ser de en helhet som jag och många med mig fullständigt missar? Eller tror de på magi?
Jag är rädd för följande: de sociala bekymren i flera miljonprogramsområden har tilltagit. Detta samtidigt som ägandets lov prisas i allt högre utsträckning – att äga sitt eget hem är grunden för den goda familjen, finns det allt fler som hävdar. Den här kombinationen är olycklig. Den skapar illusionen av att ägandet kommer att förändra de socioekonomiska strukturerna i samhället på bred front. Jag är rädd för att man gör det magiskt enkelt för sig.
Det politiker, bostadsföretagare av olika sorter, hyresgäströrelsen och andra aktörer borde göra är att sätta sig ner och diskutera helheter. Hur ska städer byggas samman? Hur bryts sociala mönster inuti och utanför de omtalade miljonprogramsområdena? Nu när jobben kommer och mönstren ändå inte bryts märkbart, borde vi inte lär oss något av det och översätta den lärdomen till bostadspolitiken? Det är de viktiga diskussionerna…inte om ett par hundra lyor ska ombildas eller inte.
//Kenneth
