Och….DÄR blev det synd om folk…
juli 3, 2008, 2:07 pm
Sparat under:
Mats Odell,
bostadspolitik,
bostadsrätt,
ekonomi,
hyresrätt,
hyressättning,
ombildningar,
räntan | Taggar:
bostadsrätt,
hyresrätt,
Odell,
ombildning,
ränta
Nu gick den magiska gränsen. Riksbanken höjde räntan och vips är det synd om folk. Det är det också, missförstå mig inte nu, det finns inget värdigt eller rättvist i att folk har problem med ekonomin. Men trodde vi verkligen att det skulle råda högkonjunktur och att boräntorna skulle vara rekordlåga i all evighet?
Kvällspressen drar till med snyfthistorier om folk som tvingas flytta från hus och hem bara timmar efter räntebeskedet. Höjningen nu innebär, om jag förstår saken rätt, runt 150 spänn i månaden per lånad miljon. Klart det blir mycket pengar. Men vart är marginalerna i planeringen för vart man bor? Varför lånar bankerna ut till folk som har brister i kalkylerna? Varför bidrar över huvud taget bankerna till en hysterisk lånekarusell, baserad på låga räntor? Är det ingen på någon bank som hört talas om begreppet räntehöjning?
Varför skriva om villaägares och bostadsrättsinnehavares bekymmer på en blogg om hyresrätten? Ja, det är inte för att gotta sig, det kan jag lova. Jag gissar att vi i höst får rekordhöga äskanden om höjningar av hyran, baserat på det nya ränteläget, inflationen och det politiska trycket om högre hyror. Vi hyresgäster lär få vår beskurna del av eländet, efter hand, även om vi har en chans att diskutera med värdarna i samband med hyresförhandlingarna.
Men. Det som är intressant att diskutera nu är vad vi gör med den massiva politiska viljan att bidra till ombildning. Hur ser regeringen på den politik som inneburit att hyresrätter slutat byggas över hela landet, till förmån för svindyra bostadsrätter? Vart ska de bo, de som nu lider under räntetrycket? Det är jag nyfiken på. Vad säger du, Mats Odell? Här ska du få ett alldeles gratis råd: gör det åter möjligt att bygga hyresrätt genom att ge upplåtelseformen skattevillkor, som gör det möjligt att bo i dem på lång sikt. Det avvärjer kanske inga bostadskriser, men det gör det fan så mycket enklare att leva om man har någonstans att ta vägen när räntebördan blir för stor.
//Kenneth
Tunga (kd)are: ränteavdrag - även för hyresgäster!
Att även hyresgäster borde få göra ränteavdrag är en självklarhet, vilket ett antal tunga kristdemokrater tar upp i Dagen. Dagens system där bostadsrättsägare, men inte hyresgäster, får dra av 30% av räntekostnaderna är ombildningsdrivande och styr nyproduktionen bort från hyresrätten. Det kan nog inga marknadshyror i världen ändra på.
Självaste Mats Odell har vidgått att orättvisan finns. Nu hoppas vi att hans vilja omsätts i handling. Det är snart halvtid för Alliansregeringen och Mats Odell, så nu är det hög tid att finansdepartementet snickrar fram ett förslag där även hyresgäster får skattelättnader i boendet!
//Georg
Bevare oss från villalivet
Vad ska du göra i sommar? En rätt skön fråga. Så där allmänt avslappnad och man kan verkligen ställa den till alla som ser fram emot sin semester. Eller förresten…inte alla kanske. Akta er för villaägarna. De kan bli lite trumpna om man frågar.
Tidningen Vi i villa har gjort en undersökning, som visar att någon vidare ledighet blir det inte för villaägarna. Och Aftonbladet berör saken här.
De som inte ska måla om ska gräva i trädgården. Stackare. På min semester vill jag vila. Alternativt ringa hyresvärden, så att denne inte får vila. På frågan om vad jag ska göra på min semester ska jag svara: hyra mig fri.
//Kenneth
Jag ställer mig i bostadskö hos kungen
juni 29, 2008, 10:58 pm
Sparat under:
bostadskö,
bostadspolitik,
hyresrätt,
unga | Taggar:
kungahuset,
bostadskö,
kungen,
Daniel Westling,
prinsessa,
Victoria,
staten,
myndighet
Det är inte lätt alla gånger att hitta sig en lägenhet. Särskilt inte i storstadsregionerna. “Det gäller att ha kontakter”. Har ni hört det nån gång? Det stämmer nog rätt bra. Så högt upp som möjligt. Gärna i kungahuset.
Det finns en kille som heter Daniel, från Ockelbo, mig veterligen, som under en period friat med en av sessorna. Killen i fråga har väl inte direkt bott på gatan i huvudstaden, men har nu ändå fått ett hyfsat boende i dagarna.
Väl så. Kul att en kille från Ockelbo får bo flådigt. Men ändå diskutabelt. Drottningholm är inte vilken anläggning som helst, det är skattebetalarnas egendom, som bebos av kungafamiljen. Men de lediga lägenheterna i området hålls knappast enligt lag lediga för eventuell gemåler. De borde användas på bästa sätt för samhällets och statens bästa. Det gör mig en smula berörd att det genom att bli kär i rätt person - och vips så får man en rätt tjingeling lya. Inte undra på att det är så fasligt mycket folk på Stureplans inneställen. De letar väl bostad, stackarna.
Jag har tidigare arbetat på en statlig myndighet som också hade otyget att bereda plats för samhällets höjdare i sitt fastighetsbstånd. Det är djupt orättvist, det urgamla systemet med tjänstebostäder som byggs och rustas på skattebetalarnas beskostnad. Bättre kan vi i ett land som ska vara världsledande på rättvisa. Herregud, boendet fördelas ju inte ens enligt plånboksprincipen i det statiga fastighetsbeståndet, utan enligt kärleksprincipen (i det aktuella fallet) eller principen om att om man lyckas i jobbet ska man få bo bra också.
Men jag är inte bitter. Min flickvän bor i en helschysst tre i Varberga, Örebro. Den går inte av för hackor. Hyran några hundralappar billigare än på Drottningholm dessutom.
Men för säkerhets skull ställer jag mig i bostadskö hos kungen. Mailar Statens Fastighetsverk, som äger och förvaltar flertalet av slotten, i frågan nu i dagarna. Jag tror och hoppas att kungen skulle gilla att ha mig som granne.
//Kenneth
Kochska utredningen: nyproduktion en “öppen fråga”
Målsättningen för politiken är ofta utilitaristisk: största möjliga lycka åt största möjliga flertal. Ett beslut kan alltså tillåtas få negativa konsekvenser för en grupp om en annan grupp får det bättre i större utsträckning.
Den Kochska marknadshyresutredningen föreslår - medelst efterfrågepåslag och affärsmässiga allmännyttor- kraftigt höjda hyror, vilket alltså innebär försämringar för de som har en hyresrätt. De flesta torde hålla med om detta. Mot detta kan ställas argumentet, bland annat framförd här, att marknadshyror ger mer nyproduktion. Försämringarna för boende kan då försvaras med att de bostadssökande får det så mycket bättre genom att det blir mer nyproduktion.
Vad säger då utredningen om effekterna på nyproduktionen?
I ett resonemang om hyreshöjningarna menar utredningen att Övergångstidens [anpassningen av hyresnivåerna till marginalefterfrågan] längd hänger också i hög grad samman med hur utbudet förändras. Vid nyproduktion minskar bostadsköerna snabbare än vad de skulle ha gjort annars. I vårt uppdrag har dock inte legat att föreslå åtgärder på utbudssidan (sid 526). Nyproduktionen är inte utredningens bord…
En konsekvens av förslagen är enligt utredningen att det ”kan… leda till ökad produktion av hyreslägenheter i attraktiva områden. I många situationer kan dock bostadsrätter fortfarande vara mest lönsamma, bl.a. till följd av skattelagstiftningen, vilket gör att det är en öppen fråga hur stora effekterna blir på nyproduktionen (sid 527)”. Utredningen anser alltså att effekterna på nyproduktionen är oklara.
Så långt utredningen. Att Fastighetsägarna gärna talar om fler lägenheter pga utredningen är det förutsägbara PR-greppet: framstå som samhällsintresse. Intressantare är hyresvärden i Stockholm som som inte ser några incitament för ökad nyproduktion av bostadshyresrätter i utredningen. Sanningen är den att hyrorna i nyproduktionen redan ligger på marknadshyresnivå. Hyrorna sätts efter kostnaden på projektet, inklusive hyresvärdens avkastningskrav.
Det finns alltså inga belägg för att försämringarna för hyresgästerna kommer att motsvaras av förbättringar för de bostadssökande. Däremot kommer det bli förbättringar för Sveriges hyresvärdar. Regeringen bör då betänka att 3 miljoner hyresgäster är fler än 20000 hyresvärdar.
//Georg
Att ha eller inte ha
Det hände sig härförleden att vi besökte en av de Stora Bankerna. Vårt andrahandskontrakt löper snart ut och det var dags att prata bolån.
Vi möttes av öppna armar. En relativt ung familj med två fasta heltidsinkomster – vi var så välkomna att ta del av bankens pengapåse. Vår dotter smulade kexchoklad på den helt nya heltäckningsmattan. Det blev liksom intrampade bruna fläckar på den rena, ljusa ytan. Men det gjorde ingenting, neej då, fläckar är till för att tas bort
Det var ett trevligt möte – för oss.
Men jag kunde inte bortse från en liten gnagande olustkänsla. Om vi inte hade haft fasta inkomster. Om vi inte varit unga och helt arbetsföra. Men ändå varit i behov av en bostad. Hur hade mötet varit då? Hade bankkvinnans leende varit lika brett? Hade kexchoklad-fläckarna på mattan bara skrattats bort
Att ha eller inte ha pengar till en bostad - det är frågan för dagen. För om man inte tillhör den grupp som får kladda kexchoklad på bankmattor, vad gör man då när man behöver bo? När vi nu verkar gå mot ett samhälle som dyrkar Ägandet. Där den kommunala bostadspolitiken ska drivas av vinstintresse.
Erik Clark, professor i kulturgeografi vid Lunds universitet, säger i en DN-artikel -Det är tydligt att polariseringen har ökat, de som har det sämre ställt och de som har mer pengar bor mer och mer uppdelat. (DN 12 juni 2008 ”Drömboende i avskildhet befaras öka segregationen)
Konstigt, den där gnagande olustkänslan vill liksom inte försvinna.
// Petra Olofsson
Hur blir det för barnen?
Har nu läst flera artiklar i tidningen DAGEN, (obunden på kristen grund) om hur fattiga barn har det. Och då inte barn i andra länder – nej artikelserier handlar om barn i Sverige, barn till föräldrar som har knapp ekonomi, som man uttrycker det. Om kring 250.000 svenska barn lever i hem där pengabrist är ett ständigt problem.
Både på ledarsidan såväl som i följande nyhetsartiklar beskriver man bland annat hur det kommande sommarlovet inte alltid är något att längta efter. Fler familjer än någonsin söker stöd hos frivilligorganisationer just för att täcka aktiveter under sommaren.
Ledarskribenten skriver att allt inte går att lösa genom lagar och förordningar, men konstaterar sedan mycket klokt att barnperspektivet måste finnas med när förändringar görs av regler som gäller vuxnas ekonomiska förhållanden.
Jag hoppas innerligt att Mats Odell läser de här artiklarna i den tidning som väl står honom nära och jag vill verkligen uppmana honom och alla politiker som känner ansvar för den uppväxande generationens villkor – se till att få med barnens perspektiv när ni beslutar om förändringar i a-kassa, sjukpenning och inte minst när det gäller framtidens villkor för hyresrätten.
//Anna-kari
Konsekvensbeskrivning á la Koch
Det svenska utredningsväsendet förhånas ibland, och anses vara tungrott och byråkratiskt. Men jag vill hävda att det generellt är en god institution som noggrant analyserar dagens situation, resonerar fram lösningsförslag och sedan analyserar konsekvenserna av dessa förslag. Men det kanske finns undantag.
Konsekvenserna av föreslagna förändringar på hyresmarknaden analyseras i Marknadshyresutredningen, sidorna 523-538. 15 sidor om konsekvenserna kan tyckas lite magert, och att endast en tredjedels sida avhandlar “Hushållsekonomiska konsekvenser” (sid 530) kan man också ha åsikter om. Denna tredjedels sida inleds med meningen ”I områden där hyrorna höjs kommer hushållen att få högre utgifter”. Nu måste det dölja sig något intressant i denna mening. Dom skriver väl inte bara att det blir dyrare att bo när hyrorna ökar? Kanske utredaren vill att vi ska göra ett anagram av texten för att få fram ett hemligt budskap?
Fortsättningen på texten är intressant. Utredningen menar att de ökade skatteintäkterna från företag som kan höja sína hyror mer kan användas för att ge stöd åt hushåll som inte klarar av dessa hyror. Med andra ord ska staten betala hyresgäster för att de ska kunna betala högre hyror till fastighetsägare, som i sin tur då betalar in mer skatter till staten. Då talar vi rundgång av offentliga medel. Det har tidigare varit en borgerlig paradgren att kritisera rundgång av skattemedel som bara transfereras runt i systemet. Ännu en anledning att kasta utredningen på sophögen.
//Georg
Sverige lider av bostadsbrist
Regeringen föreslår i en lagrådsremiss ändringar i lagen för att öka möjligheterna till andrahandsuthyrning. Förändringarna ska börja gälla från och med 1 jan 2009. I ett pressmeddelande förklarar man att man tycker att det är ett problem att det finns bostadsbrist i storstadsregionerna, tillväxtregionerna, universitets- och högskoleorter. Jag tycker det är bra att regeringen ser att det finns för få boende. För läget är akut, i över 100 kommuner råder det numera bostadsbrist.
Det är två förändringar som föreslås enligt pressmeddelandet. (Jag kan bara hänvisa till pressmeddelandet eftersom det inte går att hitta någon annan information på regeringens hemsida.)
Den ena förändringen handlar om att man förkortar tiden för återbetalningsskyldigheten. Istället för två år blir det endast ett år bakåt som återbetalningsskyldigheten gäller.
Den andra förändringen handlar om att det ska bli lättare att hyra ut sin lägenhet i andrahand om man ska studera i en annan stad men även för de som bosätter sig i ett annat land under längre tid. Jag tycker att det låter rimligt så länge man inte inskränker rättigheterna för den som hyr i andra hand. Och att man inser att det här bara en liten, liten lösning på bostadsbristen. Det som behövs göras är att det måste byggas mera, speciellt behöver vi flera hyreslägenheter. Det är något som vi har skrivit om tidigare här och här.
636 000 unga människor kommer att vilja flytta hemifrån närmaste åren. Jag hoppas att regeringen snart kommer att lägga förslag som underlättar byggande av hyresrätter. Och jag hoppas även att regeringen lägger förslag som syftar att skapa en rättvisa mellan de olika upplåtelseformerna. Då kommer bostadsbristen att minska.
// Alaa
Fastighetsägarna vill ha progressiva hyror och får ryggskott
Nu har Fastighetsägarna räknat igen. Man har jämfört hushållens inkomster mellan olika geografiska lägen i Stockholm och hyresnivåerna i samma områden och upptäckt att ”hyresgäster med hög inkomst bor i attraktivare bostadsområden”. Så är det på bostadsrättsmarknaden och villamarknaden och vi kan anta att fastighetsägarna inte vill ha det olika på hyresmarknaden. Men alldeles uppenbart är Fastighetsägarna ändå inte nöjda med dagens situation. Och vad vill Fastighetsägarna?
I dessa blomstertider bör vi vara öppna för en snäll tolkning. Vi antar därför att fastighetsägarna i själ och hjärta verkligen vill att inkomsterna hos hyresgästen ska styra hyresnivån. Alltså en progressiv hyressättning med målet att en viss andel (25%?) av inkomsten ska gå till hyran. Detta kommer få en spännande konsekvenser. Som hyresgäst får jag högre hyra när jag får ett jobb (min inkomst höjs). Och jag får lägre hyra om jag byter kön till kvinna (kvinnor har lägre löner). Om två singlar med samma inkomstnivå flyttar ihop fördubblas deras hyra.
Notera att denna tolkning - vilket torde visa på en marxistisk ideologi hos Fastighetsägarna - alltså är den snällare…
Men det är inte alltid lätt att förstå sig på Fastighetsägarnas svängar. Den här har alla förutsättningar att bli en klassiker. Per-Åke Eriksson uttrycker sig statsmannalikt ”Seriösa sakargument för eller emot olika lösningar inger respekt”. I samma text meddelar Per-Åke Eriksson att ”jag har hört att kampanjen [som drivs av Hyresgästföreningen] ska kosta mellan 50 och 100 miljoner kronor…”. Ärligt talat, hur pass trovärdiga är rykten som diffar på 100%? Seriösa sakargument, någon? Där drabbades den statsmannalika posen av akut ryggskott.
//Georg